PaulaBorstam

Kan du äns börja att förstå hur jag känner, att se bilder på dig utan mig.
jag hatar att göra det, för så fort jag gör det så gör alltid någon annan det med.
Och så kommer alla skumma frågor. Men jag ger svar som är änkla.
"har ni gjort slut?"
"nej det har vi inte"


"efter allt som killar har gjort mot dig så låter du han åka så långt ifrån dig, hur kan du?"
"Jag litar på han och/men jag frågar mig det varje dag"

"vf e hen där utan dig?"
"För att även om jag vill så kommer jag aldrig att höra hemma där. och jag kommer aldrig att få höra att jag e upskatad där. så vf ska jag dit?"

sen försöker jag att förklara för dem att när man e från 2 olika världar och kulturer. så har man inget val. När du har spenderat ett helt år med att försöka bli vän med folket där, och sen får du reda på att alla har låtsas att vara vänner med dig för att de inte ville såra dig.

Hur ska du kuna lite på de där uppe då? och hur ska du då kunna släppa det. när du vet att även om du åker up dit och folk låtsas att vara glada för att du kommer så vet du att det bara e på lek och låtsas för dem. Då vill man inte dit.
jag ville passa in sååååååååååå mkt, men jag vet att jag aldrig kommer det. För alla bara låtsades, men kanske e det lika bra. För jag vill inte passa in någonstans där folk lurade en och låtsades vara din vän.

Och den som sa det här till mig, den personen gjorde mig mer ledsen än någon annan hade kunat eftersom jag lita på den personen.

men det va la dags att vakna och fatta att ingen ville att jag skulle vara där.

It's nice to know that you were there,
Thanks for acting like you cared.